"det fanns en gång en flicka.."
flicka, ordet flicka är så övermissbrukat
jag gillar inte ordet.
missbrukat, jag gillar det ordet
vet inte varför
för att jag kanske har missbrukat lögner
missbrukat tankar
missbrukat en människa som inte är jag
jaja, i alla fall
"det var en gång en ....tjej som..."
tjej låter så barnsligt på något sätt
jag vet inte varför
kvinna? det är en gammal vuxen människa som tror alla
gillar henne
barn? nej
ungdom? nej det får mig att tänka på
när en gammal tant säger "..dagens ungdomar..." och suckar
samtidigt
som hon nickar på huvudet
nu ska jag fortsätta
hm..
det var en gång en människa får duga.
"det var en gång en människa som mådde dåligt, hon hade
varit men om massor, som hon inte tålde, som hon inte
orkade. sådant som
ingen annan gav så mycket tid åt. hon behövde prata med
någon,
men ingen kunde hjälpa henne, om de ens försökte
de bara skällde och skrek på henne.
det var inte lätt. när hon var 14 tog en av hennes
kompisar livet
av sig. de hade träffats på internet och pratade
ganska mycket
faktiskt. flickan försökte hjälpa henne, men hon hade
också sina egna problem att ta itu med.
men en dag stod det att hon som flickan hade pratat med
hade dött
hoppat från en bro. hon visste inte vad hon skulle göra
samm dag hade hon varit och shoppat med sin mamma. nya
kängor
som hon älskade. när hon hörde nyheten släppte hon allt
och gjorde ingenting
hon kunde inte anstränga sig till att gråta.
hon levde vidare
knappt.
hon tänkte inte på det för mycket
hon blev rädd för folk
för att säga för mycket
hon mådde dåligt
hon var väldigt blyg
väldigt blyg
hon sa inte sanningen
inte alls
hon hatade det
hon skämdes för att hon hade försökt
ta
sitt
liv

hon skämdes
hon ville inte berätta sanningen
och varje gång hon tittade i någons ögon när hon pratade
om de här hårda tiderna tittade hon ner i hennes knä eller
på någon annat
ÅH! det är så svårt att skriva
hon gillade en kille
de var väl på g eller vad man ska säga
hennes syster ville att de skulle bli tillsammans
men sen får hon veta av sin kompis att hennes syster och
han är ihop
de är fucking ihop
hon kunde inte leva med det
de båda visste och de båda försökte dölja
hon tänkte: om man gör något ska man väl stå för det
hon orkade inte mer
hon tog ett snack med sin syster och förklarade hur hon
kände
men hon förstår aldrig, varken systern eller henne
hon var rädd att alla skulle ljuga för henne
att alla döljde någon så som hon gjorde för sig själv och
andra
hennes mamma såg hennes ärr en dag och de hade pratat flera gånger
om detta men, mamman hade glömt bort efter en vecka.
så omtänksamt! så bra. så jävla bra.
fyfan!
tack tänkte hon
men då hade mamman tänkt att det var inte så
allvarligt förut, men nu!!!
så går det bra att kontakta Bup, barn och ungdomspsykiatri
hon gick dit för att prata men det hjälpte inte. detta
hade pågått i 3 år och mamman hade inte kontaktat bup innan
hon har inte lust att snacka om sitt jävla skitliv längre.
det hjälper inte. men vi alla har fått ut en sak på bup
och det var att mina föräldrar vet att jag vill dö
jag förstår inte hur de inte kommit på det tidigare..."

slut på den historien. det finns mycket mycket mer att lägga
till men, det tar vi inte upp nu, det är för mycket att
lägga på hjärnan.
förlåt att jag slösat din tid. jag behövde bara skriva lite.