trött

ibland blir jag så jävla trött på livet. kalla mig emo om du känns bättre för dig, men jag bryr mig inte, jag har skurit mig i typ 3 år och inte kunnat sluta. för när jag vill sluta som mest, och inte har skurit mig på ett tag kommer det bara skit på en gång och trycker ner mig. ingen känner mig liksom. inte ens mina päron! jag fattar inte. jag har svårt att lita på folk för de är många som ha ljugit och sagt : gå och dö, eller svikit mig. vafan. jag vet inte varför jag skriver detta. men men.. jag säger inte att jag inte har vänner, för det har jag. polare som gått i mariefredsskolan, de från nätet som jag träffat och från skolan :) tack.
men liksom. jag kna inte prata med nån från den nya skolan. det skulle bara kännas konstigt. asså prata om livet, döden och problem. jag känner ingen i min klass riktigt. jag har inte fått grepp om några som jag vill lära känna mer och så. och det känns som ... jag vet inte. jag ska väl sluta skriva. jag är trött nu och ska kolla på batman. av batman blir jag
lite gladare iaf :)

"jag kna inte prata med nån från den nya skolan."

i'm always here, om du ändrar dig. :)

Godnatt! :)