jävla gubbjävel.
de var de orden som förstörde middagen. jag sa det till min "kära" far idag under middagen som jag sa.
mamma fick ett utbrott medans far inte gjorde någonting för att han inte "får" ta ut sin ilska eller vad han nu sa.
min mor sa till mig säkert 1o gånger att be om ursäkt till "käre" far, men det klart jag inte gjorde. jag står för det jag sa och kommer inte be om ursäkt, för detta kommer gömmas imorgon bitti. Då kommer allt vara gömt.

jag ligger minst 4 veckor efter i franskan, men jag orkar inte göra npgonting åt det. kanske ska börja om från början! jag verkligen pallar inte. om ni läser mitt förra inlägg skrev jag om en viss människa och hur jag mådde så dåligt men samtidigt bra över denna underbara människa. jag visste inte att man kunde vara glad och ledsen på samma gång, men tydligen har jag bevisat det idag. men i alla falldet är nog det som har gjort dagen lite mindre speciell än vanligt. och med mindre speciell menar jag at den har inte alls varit speciell!

puss på elin som har pratat med mig idag. det enda man behöver är att höra en röst som tröst.
det är sant. eller så behöver man en kram.